söndag 27 februari 2011

39 Dagar Kvar och befriad från en börda?

Japp då var det bara 39 dagar kvar då ;O
Helgen har vart super bra massa mys pys med familjen, Kevin skadade sig igår dock när han var och lekte med sin bästis Leo, han fick en pinne vid ögonbrynet som rispa upp ett litet sår men det va inte så farligt efter ett plåster på. Igår var vi till Hajen och storhandlade med så nu är det avklarat.

Just nu håller jag på och tvättar för fullt och mellan varven här så har en så kallas kompis börjat bitcha, sa till henne att jag inte skulle störa henne mer för att hon inte orkar med nånting men hon tycks inte kunna låta det va så hon hade tydligen börjat chatta på facebook  medans jag var i tvättstugan.
Jag blir mäkta besviken på denna varelse då hon tydligen inte kan se nånting bra i att jag ska få min OP, nej det e ju en genväg och det är jätte dumt att man ska ta den "lätta" vägen ur sina besvär ?! uhm..VA?!

Jag har jojo bantat hela mitt liv, jag har gått ner stannat där ett tag och POFF så e man tjockis igen.
Min övervikt har resulterat i en sjukt dålig rygg, jag har redan som 26åring haft diskbråck tackvare min övervikt, jag har dåliga knän så jag orkar inte gå särskilt långt innan jag får ont. Och den här människan tycker att jag tar en lätt väg genom operation ist för att åter igen för Tvåhundrafemtioelfte gången gå på diet ist hos henne o.O

Nej tack...jag är berättigad en operation pga att läkarna ser att jag har ett behov av det för att jag inte klarar av att gå ner i vikt själv och hålla mig nere med rätt mat.
Jag ser min operation som en livs förändring!
Jag kommer kunna gå igen utan att ha ont i hela kroppen, jag kommer kunna gå in i vilken affär som helst och köpa kläder ist för att behöva planera in och hoppas på att man hitta några kläder i Ullared på tant avdelningen.
Jag kommer äntligen kunna att bli gravid igen!!!!!!!!
Jag kommer kunna ta tbx mitt gamla jobb och jobba som kallskänka/bagare/konditor igen!
Jag kommer få en livs kvalitet där jag kan springa omkring och busa med min son och ist för att vara "tråkiga mamma" vara en rolig mamma som man kan busa med.

Ja jag vet inte med er andra där ute men om inte ni ser denna operation som nånting positivt över huvudtaget för mig så är det väl jag som e knäpp då som ser detta som nånting bra. Men när ens kompis klart och tydligt skriver att det här inte är bra för mig att jag bara är lat och tar en genväg och att det är det dummaste jag någonsin kommer göra...ja ne då vill jag inte vara kompis med denna person...är det fel av mig? Nej det är det inte..

Alla andra i min bekantskaps krets har önskat mig all lycka runt detta och är super glada för min skull men...dum dum dum....inte Hon...inte hon som sa att hon skulle finna här för mig som stöd innan OP och efter OP nej för helt plötsligt är det dumt att jag ska göra den...

Hum...som både jag och andra börjar ana en liten avundsjuka kanske, kanske är hon avis för att jag kommer få en livskvallitet med min familj som hon inte har, kanske är hon avis för att jag e så satans glad över detta och hon bara har det så himla jobbigt just nu....ja inte vet jag....men det känns som en börda har lyfts och jag e befriad nu när jag inte mer kommer höra hennes gnäll eller uppleva hennes svek igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar